kalas, cupcakes & kaffe

Precis hemkommen från la Malmö och fina C som hur som helst ställde till med kalas. Inte för att fira de glade guttarna & pikorna i grannlandet i väster utan för att det var hennes alldeles egna b-day. Hon bjöd på underbara cupcakes, prinsesstårta och kaffe! Det var till och med så att solen kom fram och värmde upp denna vanliga måndagskväll i maj.

m som i mars?

Är det bara jag som är trött på det här vädret? Vart tog den fina våren vägen?
Känns mer som en bistert kall tisdag i mars än maj. Förra året låg jag ute i solsken och korrektur läste min uppsats, nu sitter jag inne 10h om dagen framför en dator och planerar. Lika bra det för inte är det gott inte. Har vi tur får vi sol på söndag, bara fem dagar dit...

förälskad

Jag har ett otroligt vill-ha-begär just nu! Jag är SÅÅÅ förälskad i en otroligt fin soffa (& den är inte från mitt jobb...) Nu ska jag bara se till att tömma spargrisen, åka sig en liten tur till Malmö och shoppa stort. Den bara behöver komma till mitt hem. Tror att den kommer att göra sig riktigt fint i vardagsrummet. Black leather it is. Mjukt härligt läder att sitta fint på! Vill ha! Nu!

harkl, harkl halsonda där...

Lite ironiskt är det allt.
Andra dagen på jobbet och en lätt släng av feber och halsonda sätter in sin stöt mot min arma kropp. Men icke att jag ska bli mer sjuk! Hem och äta Ipren och Mucoangin för fulla muggar. I morgon ska jag bara till Malmö för min internutbildning, om det så tar på alla mina krafter. Folk har börjat undra vart man har tagit vägen. Så håll nu tummarna för att jag är pepp igen i morgon och så kör jag hårt resten av våren!

jobbe

Efter fem dagar med magsjuka, feber, på bättringsväg, mannen på besök, laga Pärlan och ett bakslag i form av feber igår, känns det som att jag är redo för jobbet igen. I morgon blir det till att jobbe och hoppas på lite produktivitet. Håll tummarna för att det blir fler än två dagar på jobbet, så som förra veckans arbetsinsats såg ut...

jag är sjuk IGEN

Så var man här igen. Nerbäddad i en säng och känner mig som en väldigt liten person. Lyckan över att penicillinet börjat verka varade bara i två dagar, sedan slogs lilla A ut igen. Att vara sjuk är inte kul. Det är bara skitdåliga program på tv:n när man är vaken. Jag sover på de sämsta timmarna av dygnet. Är inte hungrig och när jag väl känner för mat är det sånt som jag inte har hemma och kan laga. Jag vill inte ha det så här längre! Ge mig lite frisk luft och en hälsosam kropp så att jag kan bli alert igen. Ge mig!

helg & tidiga morgnar

Alltså, jag är inte sååå gammal och ändå känner jag mig som himla oansvarig när jag inte orkar kliva ur sängen på mina lediga dagar. Det sitter en liten fröken A på min axel och petar på mig varje morgon. Med en liten svag, men ack så ihärdig röst säger hon "att det är dags att gå upp nu. Inte kan du slösa bort en hel dag i sängen..." Jo, det kan jag! tänker jag tillbaka, men sen känner jag mig besegrad och slänger ett par tunga ben över kanten och kravlar mig ur sängen. Ack ljuva morgon, nu är du här!

Vad hände egentligen med den tid då det kändes helt acceptabelt att sova fram till tolv, så länge det var a.m och inte p.m på dagen? Varför går det inte att göra det längre? Man hann ju med massa saker, sen att en sen uppgång innebar att man missade en snabb morgonpromenad i strålande solsken och en frukost på altanen gjorde inte så mycket. Resterna av frukosten stod ändå kvar på altanen; torr rostad macka, smält smör och en ost med hårdnade kanter... För helt ärligt, det går inte att göra längre! Det går bara inte, finns för många måsten för dagen.

Innebär detta att jag är på väg att bli vuxen? Att någonstans långt inne hos mig finns det ett ansvar gentemot morgonen och min to-do-list. Lägenheten måste städas, fönsterna ska putsas, tvätta lite kläder och jag ska cykla och köpa olja till bilen, då den har stannat & så ska jag förhoppningsvis hinna njuta av det strålande vårsolen. Alla dessa saker gör att jag måste stiga upp på morgonen någon gång vid åtta-nio.
Alltså, jag är nog sååå gammal.