Jag har ju glömt att presentera mina nyfunna kompisar för er. Den ena stötte jag och fru L på, nere i källaren i stugan, medan han andre gjorde ett besök i min diskho förra veckan.
Verkligheten är som så att jag är väldigt dåligt allmänbildad, har knappt koll på mina tår och måste använda senilsnöre för att inte slarva bort mina nycklar. Det är som en enda grå dimma i min lilla knopp som svajar mellan axlarna. Likväl ändå så har jag åsikter om allt och alla och kan inte riktigt bara sitta still, vara tyst och lyssna. Välkomna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar