Stämplat ut, bort till systemet och väl utanför dörrarna säger arbetskollegan M "ja, då var det viktigaste fixat. Maten bryr jag min inte om". Ribban är lagd för fredagskvällen...
Verkligheten är som så att jag är väldigt dåligt allmänbildad, har knappt koll på mina tår och måste använda senilsnöre för att inte slarva bort mina nycklar. Det är som en enda grå dimma i min lilla knopp som svajar mellan axlarna. Likväl ändå så har jag åsikter om allt och alla och kan inte riktigt bara sitta still, vara tyst och lyssna. Välkomna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar